Centerprofilen som är en av Västerbottens starkaste röster för inlandet

Maria Kristoffersson tror på digitalisering och lokalt självbestämmande för en rättvis vård
För Maria Kristoffersson är den främsta politiska drivkraften att skapa en vård som är rättvis i hela länet. Då lagstiftningen säger att alla har rätt till en jämlik vård, är det ett demokratiskt problem när det inte fungerar så. I egenskap av regionpolitiker ska Maria Kristoffersson fortsätta jobba för att åtgärda snedfördelningen av resurser.

Centerpartiet i Västerbotten går till val med att göra stora satsningar på att göra förlossningsvården inom regionen till landets bästa. Det är där man lägger grund för övrig vård, menar Maria Kristoffersson.

Har vi en bra förlossningsvård har vi också en bra kirurgi och god trivsel på arbetsplatsen, trygghet skapas för barn och föräldrar när det finns ett närliggande BB. Det är prio nummer ett. Därefter kommer barn och ungas psykiska hälsa. Nummer tre i prioritetsordningen är att jobba förebyggande med folkhälsan, berättar hon och fortsätter:

När det gäller specialiserad sjukvård håller vi hög kvalitet inom Västerbotten, det är inom den nära vården vi fallerar. Där saknar vi läkare, sjuksköterskor och barnmorskor. Det måste funka!

Under de sista åren har den nära vården varit stora frågor för inlandsborna. Ambulanser tas bort, tandläkare försvinner och i Dorotea ockuperades sjukstugan i protest när akutplatser skulle läggas ner där. Maria Kristoffersson menar att det är sådana åtgärder skapar känslor av otrygghet hos inlandsborna, att man upplever att man inte har samma rättigheter till vården och måste alldeles för ofta för att avdelningar eller hela vårdinrättningar ska stänga ner, som när akuten i Vilhelmina måste stängas på nätterna hela sommaren på grund av resurs- och personalbrist. En stor orsak till att utvecklingen har gått åt detta håll är att politiken inom regionen präglas i en alldeles för hög grad av centralism.

Regionen har styrts av Socialdemokraterna med stödpartier sedan landstinget startade, det har aldrig varit något annat styre. Ett socialistiskt styre har ju centralism som en bas, så det är då inte konstigt att det är Umeå och Skellefteå som får största fokus, säger Maria Kristoffersson.

Det som är svårast är när människor inte vill ta in fler perspektiv utan håller sig benhårt fast vid sin åsikt. Poängen med att ha olika partier som utgår från olika värderingar är ju just för att bryta och bända frågor för att ta in många olika perspektiv för att komma fram till det bästa beslutet. När makten är så stabil som Socialdemokraternas har varit inom regionen, så behöver man inte lyssna till andras synpunkter. Då blir det inte heller demokratiskt.

Maria Kristoffersson har dock inte låtit detta hejda henne från att göra skillnad i regionen. Hon har motionerat om att jobba mer med samers hälsa, drivit på inrättningen av en digital hälsotjänst för samer, och varit med och möjliggjort ett avtal med det norska samiska centret för psykisk hälsa, som är ett stort problemområde inom befolkningen samer. Därtill har hon profilerat sig i frågor som kollektivtrafik och ungas psykiska hälsa.

Jag är nöjd över att vara med att bidra och hjälpa till i frågor som att man ska få stanna med taxi vid apotek, att få medicinsk fotvård lokalt om kompetensen finns, att få en rullator direkt när man åker hem från sjukstugan i stället för att behöva vänta på den i flera veckor. Ungas hälsa har vi också jobbat mycket med, det är ett stort område för det påverkar hela familjen när barn och ungdomar mår dåligt. Där vi jobbar mycket för att det ska finnas mobila team, att ungdomsmottagningar ska vara mobila. Vi är inte färdiga, men det känns som att det går åt rätt håll, säger Maria Kristoffersson.

Hon menar att besluten blir bättre av att hon har inlandsglasögonen på sig i alla frågor och kan föra in dessa perspektiv i regionspolitiken. Att understryka hur avstånden är långa och hur befolkningsunderlaget ser ut har underlättat för Kristoffersson att föra upp digital vård på agendan. Hon vill utöka möjligheterna för att ha vårdmöten i datorn eller telefonen, att människor ska slippa resa långt utan i stället själva kunna ta prover eller till exempel självmonitorera sin diabetes eller hjärtproblematik. Det är i digitaliseringen som kraften till en mer likvärdig vård finns genom att tillsammans med mobila vårdteam, menar Maria Kristoffersson.

Den stora politiska frågan för mig är hur vi kan bli bättre på att jobba förebyggande, hur vi ser till att folk håller sig friska och eliminerar sjukdomsfaktorer. Vi har med all rätt höga individuella krav på vården i Sverige, men eftersom det inte kommer finnas mer resurser än vad det finns idag, så måste vi hitta lösningar att göra den mer effektiv. Och då anser jag att digitalisering och att arbeta förebyggande är en stor del av lösningen, säger hon.

Maria Kristoffersson vill också ha fler verksamma vårdutövare, även i privat regi. Hon tänker sig frilansande sjuksköterskor som kan avlasta den reguljära vården. Att lätta på kraven för att starta vårdenheter är också något hon vill se i framtiden.

Idag är kraven för höga. Ska man starta upp en vårdenhet idag måste det vara en vårdcentral med alla funktioner, men det har vi inte underlag eller folk för. Men fler borde och hade kunnat starta utifrån den kompetens man har. Den stora frågan är att få hit personal. Vi kan inte acceptera att BB stänger i Lycksele och att akutplatserna i Vilhelmina stängs över sommaren, säger Maria Kristoffersson.

Hon berättar också om den stora utmaningen att få vårdpersonal att flytta till inlandet – och att få människor att vilja utbilda sig och jobba kvar inom vården.

Många som är utbildade sjuksköterskor jobbar inte längre inom vården. Man vill inte för att det är för slitsamt och man får för lite tillbaka som människa genom att jobba inom vården. Och ovanpå det måste vi göra inlandet till en attraktiv arbetsplats för vårdarbetare. Förutom att jobba politiskt med att skapa förutsättningar för att kunna förbättra löner, villkor och arbetstider vill jag jobba för att skapa lokala lösningar. Vi är så få människor i inlandet så vi måste värna om den kompetens som finns, säger Maria Kristoffersson och fortsätter:

Vilhelmina står utan barnmorskor, helt i onödan. Barnmorskorna här kom på ett jättebra upplägg, men som ledningen inte accepterade då deras upplägg ansågs orättvist mot Umeå och Skellefteå. Det gör mig tokig när man inte vill tillåta lokala lösningar! När man tycker att det ska vara samma lösning i Södra Lappland som i Umeå och Skellefteå, så blir det ju så klart inte bra. Våga tillåta olikheter! Jag vill att sjukstugorna själva ska få styra över sina medel. Bara det vore en bra åtgärd för att minska personalbristen över tid.