Nu var det några veckor sedan jag gav ut ett veckobrev. Det finns egentligen ingen anledning till uppehållet, förutom minnet. Just den här veckan är speciell. I måndags sammanträdde kommunstyrelsens arbetsutskott och budgetremissen skickades ut till alla partier.

Budgetremiss, vad sjutton är det? Jo, under januari, februari och mars har alla våra verksamheter sett över vad just dom behöver göra för att vara i ram år 2020. I Vilhelmina kommun handlar det om enorma besparingsförslag som ska beredas (vad blir det för ekonomisk och verksamhetsmässig konsekvens ex.). Sedan skickas beredningsförslagen till respektive nämnd. Allt sammanställs i ett stort dokument som sedan kallas för verksamheterna och nämnderna/styrelsens förslag för att hålla budgetram.

Budgetram, vad sjutton är det? Jo, det är en summa pengar som är fördelad av kommunfullmäktige. Utbildningsnämnden har sin, Socialnämnden har sin osv. Kommunen har en stor påse med pengar. Dom pengarna kallas för finansiering och kommer genom utjämningssystemet till kommunen per medborgare från staten.

Det som händer nu är att hela budgetdokumentet ska ut på remiss till alla partier. Det är vår samlade chans att lämna svar på dom åtgärder som är föreslagna. Alltså, vi ska lämna yttrande innan det slutgiltiga beslutet fattas.

Det har väl inte undgått någon att ett besparingsförslag är att stänga Nästansjö skola? Nu får vi som parti chans att prata ihop oss om det är ett förslag vi kan godta, eller inte. Ärendet om skolan ska beslutas den 13 maj i kommunfullmäktige.

Budgetprocessen är svår. För min del är det första gången jag går igenom hela som kommunstyrelsens ordförande vilket är enormt intressant. Jag lär mig massor varje dag.

Det har hänt mycket sedan sist. Möten med nya Region Västerbotten, möten med resten av länet angående Arbetsförmedlingens avveckling, beredningsmöten om ungas psykiska ohälsa, beredningsmöten om skolans lokaler i framtiden, möten med Region 10, möten med kommunstyrelsen och det bästa – möten med medborgare. Det låter säkert klyschigt, men förra veckan fick jag vara med på dialogmöte med massa föräldrar och bybor från Nästansjö och det är ren och skär lyx – att få sitta och ha dialog med dom vars uppdrag jag jobbar på. Jag är förtroendevald och behöver den dialogen hela tiden. Alla tycker inte som mig (alla har ju heller inte röstat på mig), vissa kanske tycker att jag fattar väldigt dåliga beslut. Men dialogen är enormt viktig.

I övrigt har det varit en galen mediavecka för mig. Jag gjorde en polisanmälan för ofredande i början på mars. Jag valde att lägga upp den på min Instagram för att visa att det inte är okej. Det är inte okej med personliga påhopp och kränkande kommentarer. Dygnet runt. Det är heller inte okej att inte ta sig själv på allvar när en känner att: nu är det nog. Jag hör ofta att politiker bara skor sig själva osv. Det finns en väldigt mörk sida av att vara politiker och offentlig.

Men, tystnaden är en hatares bästa vän. Så låt oss bryta tystnaden och stå upp för oss själva. Jag vill inte provocera igång något, men det krävs mer för att knäcka mig. Det är fortfarande mer som är kul än det som är tråkigt. Den här helgen fyller mina fantastiska systrar 30 år – och det är värt att fira!

Trevlig helg!