I veckan har SKL varit i Vilhelmina och hållit en utbildning om mål och resultatstyrning. Det har varit ett hundratal politiker och tjänstepersoner från hela inlandet på plats. Utbildningen är en del av samarbetet mellan kommunerna i Region 8.

 

Mycket har förändrats när det gäller det kommunpolitiska arbetet över det senaste halvseklet. 1950 till 1985 var det stor tillväxt och kommunerna byggdes på funktioner och specialisering. Under 1990 talet handlade det om att styra ekonomin och om rationaliseringar. Kommunerna bolagiserar och förnyar och börjar med att lägga rambudgetar.

 

Idag handlar kommunernas arbete om att öka kvalitén i verksamheterna, organisera om den politiska organisationen och öka medborgarkontakterna. Ett aktivt medskapande tillsammans med medborgarna kräver nya sätt att jobba med styrning och ledning, som i grunden handlar om att utöva makt för att säkerställa samarbete och vägledning i syfte att samordna verksamheter utifrån ett medborgarperspektiv.

 

Med detta i åtanke är det viktigt att politikernas och tjänstemännens respektive ansvarsområden är tydligt avgränsade och stringenta. Politikens ansvar är att prioritera och styra resurser så att det skapar högsta möjliga värde för medborgarna. Att fånga upp signaler i det lokala samhället och försöka använda de resurser vi har för att tillgodose det behov som finns i kommunen. Politiken ska prioritera och styra resurser. Tjänstemännen ska utföra det politiken beslutat. Politiken måste ge tydliga signaler om att ramar ska hållas, att omprioriteringar görs enbart inom dessa ramar – och att de ligger i linje med tydliga ekonomiska mål. Som politiker är uppdraget att ställa krav på att uppföljning som funkar och som man kan hantera ett av det viktigaste man gör.

 

För att styra en kommun ska man göra upp en plan utefter svaren på dessa frågor:

  • Vart vill vi? Hur ska vi ta oss dit?
  • Hur fördelar vi resurserna för att nå dit?
  • Hur definierar vi uppdraget till verksamheterna?
  • Hur fördelar vi ansvar, roller och befogenheter?
  • Hur följer vi upp att det vi har sagt ska göras verkligen blir gjort?